The end of Klubb Bråvik
Jag är en sån person som inte riktigt klarar av förändring. Svårt att erkänna men så är det nog. Men jag är även en av dom som tycker att omväxling förnyar...men i små doser och man får inte ändra på sånt som jag gillar. Nu ska min älskade syster flytta till Umeå. Ingen, förutom hon kanske, är gladare än jag över att hon kom in på polishögskolan, jag är så otroligt stolt att jag nästan spricker och det fanns aldrig en tvekan hos mig, men det innebär ju även att hon försvinner bort. Hela 649 km bort. Det är långt bort. Speciellt när man har haft henne endast en trappa bort. Så fort jag tänker på det så bränner tårarna bakom ögonlocken...hur ska jag klara mig? Eller klart jag kmr att klara mig, men det kmr att bli grymt tråkigt att bo här själv. För inte nog med att syster ska flytta, Emlan kanske oxå flyttar...då är det bara jag kvar här i Klubb Bråvik...och man kan ju inte ha en klubb ensam. Dock vet jag hur kul syster kommer att ha i Umeå och det väger upp allting och...hon kmr ju hem igen :) 
2010-11-17 @ 18:43:48 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()