You are life itself
2011-07-28 @ 14:57:01 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Death proof
Har tagit tag i det som jag har varit rädd för så länge. Nu ser jag ljuset i tunneln. Tror att det faktiskt kommer att bli bra. För första gången på länge känner jag lugn. 
2011-07-28 @ 14:43:22 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
You'll discover that the monster you were running from is the monster in you
Been spending so much time underground
I guess my eyes adjusted
To the lack of light
I got covered in darkness
Covered in darkness
Hibernating always waiting for something new
Happiness always ending
In the blink of an eye
There was no one attending
No one attending
It doesn't really matter where it all began
All I know
I got covered in darkness
2011-07-24 @ 11:39:31 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Jag skäms för att säga att du är kvar i mig, skratta åt det, så kommer jag kanske över dig
2011-07-24 @ 11:28:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Höstväder. Älskar.
2011-07-22 @ 10:30:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Saknar så det gör ont i varenda del av min kropp
You are the only one
Noone else can save me from the danger of myself
You make me stronger
You are the only one
2011-07-19 @ 17:52:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
If all the world was perfect I would only ever want to see your scars
Fick frågan; om du fick gifta dig med en kändis, vilken som helst, vem skulle du välja? Det är en enkel fråga, Darren Hayes. Ja, jag vet att han är gay men utifrån hans texter, som faktiskt räddat livet på mig ibland, kan jag inte tänka mig en bättre livsvän.
2011-07-18 @ 11:50:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Om himlen finns är jag förlorad
Måndag. Den här veckan ska bli lugn. På elva dagar har jag varit ute och druckit alkohol tio. Inte alltid för att jag ville utan för att jag var tvungen. Avslutade sviten i lördags med en galen fylla, Riche och Gubbrummet. Vinglade fortfarande dagen efter påväg till jobbet. Awesome. Det räcker så va.
Idag vaknade jag upp med "Känn ingen sorg för mig Göteborg" i huvudet. Eller mer specifikt raden "Är det här allt som blir så dör jag, lillebror bli aldrig som jag".
2011-07-18 @ 11:41:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Darkness on the edge of town
Ok, så. Jag brejkade i onsdags på jobbet. Kom dit och bröt ihop, mitt bland folk. Låste sen in mig på toan en stund, tills det lugnade ner sig. Det är för mycket nu. Sjukvården är i kaos. En av de nya tjejerna har redan blivit sjukskriven för utbrändhet. Galet. Känner att det är lite åt det hållet jag är påväg oxå. Är så himla rädd för det. Alltså, scenario: Jag ensamt ansvar över 10 patienter. Om den andra syrran måste gå iväg, tex. till operation, då är jag ensam med 20 patienter. Om två kraschar samtidigt måste jag välja. Mår illa. Vill inte ha folks liv i mina händer på det sättet. Inte under helt sämst förutsättningar. Och detta tvingas vi jobba i. Två veckor kvar till semester. Hoppas jag inte råkar döda nån innan dess.
2011-07-15 @ 11:13:57 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
What can I say, I'm not ok
Idag lämnar han landet. Snubben jag (ja, fortfarande, när ska det gå över?) är kär i. Är borta i tio dagar. Känns skönt. Slipper jag vara rädd för att springa på honom. Åker förbi där han bor varje dag påväg till jobbet, kul liksom. Är rädd varje gång jag är i närheten av hans jobb. Är rädd när jag är på ställen han kanske skulle kunna hänga på. Nu kan jag slappna av i tio dagar och förhoppningsvis har det gått över då.
2011-07-09 @ 11:29:34 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Take my photo off the wall if it just won't sing for you
2009. Fotade gjorde "mitt livs kärlek" :)
2011-07-03 @ 00:57:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Skansen
Idag har vi vart på Skansen med Christian och hans grabbar.
Han är så fin Christian, han är en av mina nyare vänner. Träffades genom en kompis för länge sen men tog upp kontakten nu för nån månad sen kanske. Vi är nog så olika som man kan vara :) Men han är megasnäll och framförallt omtänksam. Han vet att jag är nere nu så idag kom han och hämtade upp mig och Lova och så åkte vi till Skansen :) Eftersom hans far jobbar där så fick vi allt gratis, inträde och sånt. Megabra. Han har även sånt överseende med mig, tysta Jonna. Jag brukar sällan vara tyst annars, men när jag inte mår bra är jag tyst och jävligt frånvarande. Men han är så snäll och ville bara få mig glad så när vi kommer till Akvariet får jag följa med in till Dvärgsilkesaporna och mata dom. Eller jag blev i princip tvingad haha, för jag tackade nej först men han sa bara; "Du ska gå in, du kommer att gilla det". Och det var fan coolt, små söta apor som klättrade runt på mig. Det är världens minsta apor, hur söta som helst. Då var jag glad :) 
På eftermiddagen åkte vi och badade vid Årsta havsbad och sen grillade vi hos dom. Nu kom vi precis hem och Lova stupade på två röda. Jag är oxå sjukt trött men har kommit in i en sån där period då jag inte vill sova. Eller rättare sagt så vill jag vara vaken på nätterna och sova bort dagarna. Men det går icke när man har en liten tjej att ta hand om. Hatar att må dåligt när jag har henne, som sagt, är så tyst och frånvarande. Icke en bra mor. Men på måndag åker hon bort fyra veckor, svinbra för henne. Sämre för mig. Men då kan jag iaf må så dåligt som jag vill utan att ha dåligt samvete oxå.
PS. Vet att det är mkt klag nu. Men det är ju det bloggen är till för, så alla andra verkliga slipper klaget.
2011-07-02 @ 22:57:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Falla så fort vi reser oss upp
Jag har de mest underbara människorna i mitt liv, så varför tänker jag mest på den som jag inte längre har? Sådana saker gör mig grymt irriterad. När jag inte kan fokusera rätt. Jag försöker liksom, anstränger mig men faller, utan att jag ens märker det, tillbaka. Så vaknar jag upp. Blir arg på mig själv. Grälar lite på mig själv. Stå upp, fall inte.
Fall aldrig någonsin igen.
2011-07-01 @ 23:30:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Och sen sätts världen i rätt perspektiv
Tänkte på jobbet idag. Hade hand om en kur, en cytostatikakur. Cellgifter. En kvinna född 79 ligger i sängen framför mig, utan hår, svullen, varm och mår piss. Ändå ler hon hela tiden och tackar mig för minsta grej jag gör för henne. Får MIG att känna mig viktig och bra. Och samtidigt mår jag illa för att jag är ledsen just nu. Jag har inte rätt att vara ledsen. Jag är egentligen inte så ledsen. Mest hm...sorgsen. Sörjer det som aldrig blev nåt. Men jag ska ge fan i att sörja, jag lever och mår bra. Allt som räknas.
Läser Kristians blogg http://ikroppenmin.blogspot.com Fan vad han är bra på att skriva.
"Jag önskar att du kunde vara mer konkret, cancern. Det skulle kännas så verkligt – faktiskt rättvist – om du var någon som jag kunde prata med. Men nu sitter jag här och har härjat med dig hela dagen, utan att ha fått ett enda svar. Det vore rättvist om det fanns någon som kunde stå till svars för det här. Någon som åtminstone försökte motivera varför jag gått och blivit sjuk. Det vore rättvist om det fanns något klubbat beslut, ett skriftligt protokoll, en framröstad anledning till varför. Men några sådana finns inte. Något telefonnummer jag kunde ringa för att göra knappval och stå i kö för att möjligtvis, eventuellt, kanske, kanske få svar finns inte heller. Inte ens en telefonkö, inte ens den helvetiska uppfinningen finns att tillgå."
Allt som räknas.
2011-07-01 @ 00:04:26 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()