Falla så fort vi reser oss upp

Jag har de mest underbara människorna i mitt liv, så varför tänker jag mest på den som jag inte längre har? Sådana saker gör mig grymt irriterad. När jag inte kan fokusera rätt. Jag försöker liksom, anstränger mig men faller, utan att jag ens märker det, tillbaka. Så vaknar jag upp. Blir arg på mig själv. Grälar lite på mig själv. Stå upp, fall inte.
Fall aldrig någonsin igen.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback