What can I say, I'm not ok

Idag lämnar han landet. Snubben jag (ja, fortfarande, när ska det gå över?) är kär i. Är borta i tio dagar. Känns skönt. Slipper jag vara rädd för att springa på honom. Åker förbi där han bor varje dag påväg till jobbet, kul liksom. Är rädd varje gång jag är i närheten av hans jobb. Är rädd när jag är på ställen han kanske skulle kunna hänga på. Nu kan jag slappna av i tio dagar och förhoppningsvis har det gått över då.





Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback