Jag vill ha självklarheten

Jaha. Bloggen har vart rätt död på senaste. Kanske för att jag har mått så bra? Varit lycklig? Inte haft tid att sitta vid en dator? Kanske för att min dator är jobbig? Kanske för att jag inte har haft något behov av att skriva av mig? Anywho. Jag är inte tillbaka...tror jag. Jag vet att jag bloggar som mest när jag känner mig ensam. Nu känner jag mig ensam igen. Just nu. Igår mådde jag först bra sen piss och sen ännu mer piss och sen asbra. Bättre än nånsin, världen låg vid mina fötter. När jag gick och la mig mådde jag helt ok. Imorse mådde jag asbra igen, promenerade en bit till jobbet med Rag Doll i lurarna och studsade nästan fram och kände life is good! Nu...inte lika bra. Så humörsvängningarna är på topp. Allt är som det ska vara igen.

Pratade länge med Kajsa igår (lycka) och hon sa en jävligt bra sak som jag slutat tro på för längesen. "När det är rätt kommer du känna det på riktigt, då kommer det inte finnas ett enda tvivel och allt kommer att gå som en dans" Nu använde hon ju inte de exakta orden men det var det hon sa typ.
Jag har ju ändå gått in i att inget kommer nånsin att vara som en jävla dans. Oavsett hur rätt/bra det är så kommer det vara svårt, för det är svårt att vara med en annan människa. Men hon kanske har rätt, det kanske inte kommer att vara svårt alls när "den rätte" (som förmodligen kommer att vara helt jävla fel på alla sätt) dyker upp. Då kanske allting kommer att vara självklart. Så, jag ska göra vad jag kan för att tro på att den där självklarheten slår mig rakt i ansiktet en dag. Men ett tag till kommer jag att sakna.

Hopplöshet


Vila i frid Big Man



Clarence Clemons 11 januari 1942 - 18 juni 2011.